Alltså - det är inte klokt vilket intressant liv jag lever !

Det händer nya saker  ideligen . T.ex idag .

På eftermiddagen när jag låg på köksgolvet och drömde om  blåoxar och talgmesar  ( eller vad de nu kallar sig de där små fladdrarna ) så kom Den Gudomliga plötsligt och väckte mig och sa att vi skulle iväg . Eftersom jag är mån om att mina människor ska må bra och bli berikade , så hoppade ( nja , jag reste mig i alla fall...) jag vigt upp och följde med till bilen .

"Off we go " som det heter .

När vi åkt en stund kom vi fram till ett JÄTTEstort hus som luktade bekant på nåt sätt . Jag letade i minnesbanken . AHA ! Häst !

I minförra flock hade de några såna där godismaskiner  - så jag var beredd.

Vi gick in i huset och  HALLELUJA !! . Jag var bönhörd !

Hela golvet var fullt med  HÄSTBAJS . Nu skulle det ätas !

 Nog för att jag redan visste att  Den Gudomliga  är ...... gudomlig , men detta tog nog priset . Dethär var andra grejjor än den fånigt lilla påsen som

Mjuka Handen brukar få på lördag kväll .

Döm om min förvåning när   gudomligheten säger : Nej , nu ska du inte äta .

??????????????????????????????

Jag blev alldeles tom i bollen . Jag kände hur mina lockar raknade av chocken .

Jaha - vad gör vi då här ?

Lite diskret  ( och på ett VÄLDIGT aristokratiskt vis ) spanade jag in de andra hundarna som var där inne . Då förstod jag ! Alla andra hundar höll på att träna sina människor . Ja , tänkte jag . Den Gudomliga  har visserligen ingen stamtavla att skryta med  men hon kanske inte är helt väck  i alla fall .

Ibland föds det ju en svan bland de korkade  ankorna .

Så jag satte igång .

Säger bara en sak : Jag har haft tur .

Under den stunden vi var där hann jag lära henne en hel del .Vad sägs om detta :

Hon kunde gå fint vid min sida och ge mig korv (!!) när jag satte mig ner .

Hon kunde stå alldeles stilla på andra sidan ett hinder och vänta på att jag skulle hoppa över . UTAN att prata med  de andra människorna .

Hon kunde stå lugnt och avslappnat när jag låg ner . Visserligen vågade jag inte ha henne lös  i just det momentet - men i alla fall !

När vi for hem var jag riktigt stolt . Det var skönt att inte behöva skämmas över henne . Med  en hel del träning och tålamod kan det kanske bli något av henne också . En dag .

Men hennes viktigaste funktion för mig är i alla fall sällskapsmänniska . Och som en sån är hon strålande .

Nu ska jag  sträcka ut mig på min soffa  och fortsätta drömma om fladdrarna .

Imorgon tror jag att jag ska berätta för er om 

Cruella Kanin - min konstigaste "syrra ".

Gäsp .