Vi åkte på en blåsning igår .

Miss Decibel och jag .

Den Gudomliga & Skytten började visa tecken på att de skulle nånstans . 

 " Här gäller det att visa att vi vill med ! " , tänkte jag & Decibel .

Och vi visade !

Hopp och skutt .

Fjäsk och sjung .

Vift och bedjande ögon .

Vansinne i blick .

Yiiipppeee !!

Det gick vägen !

Vi fick följa med !

Farfar  , som var kolugn som vanligt , blev lämnad hemma .

HA - han får skylla sig själv . Vill man ha nåt får man jobba för det !

Vi RUSADE ut till bilen . Hoppade FORT in - ifall de skulle ändra sig .

Sen for vi iväg .

Men vi for åt fel håll - inte mot skogen . Brukshundsklubben kanske.....

Jag började ana oråd när vi svängde ALLDELES för tidigt .

Upp med bakluckan , ut med oss .

SVÄLJ !

Vi skulle till  ( Håll i er ! )   VE-TE - RI - NÄ - REN !!!

Inte riktigt vad vi hade tänkt oss.....

Decibel fick en spruta  men märkte det inte ens . Trodde hon bara kom dit för att få Frolic .

Men JAG !

Här var det inte snack om en liten fesen spruta !

Här skulle benet rakas, stickas i nålar tjocka som tuggben , vänta medan allt ( nästan ) blod rann ur mig .

Jag kämpade emot ordentligt . " Stick varandra om det är så kul " sa jag .

Med nöd och näppe ( det heter så ) kom jag undan med livet i behåll .

Den Egendomliga  försökte muta mig med pussar ( ISCH !! )   och godis . Men jag var S - U - R !!

När vi kom hem insåg jag en sak :

FARFAR - DET ÄR EN SMART KILLE !

Han har varit med förr . Låter sig inte luras .

Han visste nog vad som var på gång .

Vi har nog en del att lära av honom .

En sak har jag lärt mig :

Döm inte hunden efter  storleken på

 hans snarkningar !