Alltså - det är inte klokt vilket intressant liv jag lever !

Det händer nya saker  ideligen . T.ex idag .

På eftermiddagen när jag låg på köksgolvet och drömde om  blåoxar och talgmesar  ( eller vad de nu kallar sig de där små fladdrarna ) så kom Den Gudomliga plötsligt och väckte mig och sa att vi skulle iväg . Eftersom jag är mån om att mina människor ska må bra och bli berikade , så hoppade ( nja , jag reste mig i alla fall...) jag vigt upp och följde med till bilen .

"Off we go " som det heter .

När vi åkt en stund kom vi fram till ett JÄTTEstort hus som luktade bekant på nåt sätt . Jag letade i minnesbanken . AHA ! Häst !

I minförra flock hade de några såna där godismaskiner  - så jag var beredd.

Vi gick in i huset och  HALLELUJA !! . Jag var bönhörd !

Hela golvet var fullt med  HÄSTBAJS . Nu skulle det ätas !

 Nog för att jag redan visste att  Den Gudomliga  är ...... gudomlig , men detta tog nog priset . Dethär var andra grejjor än den fånigt lilla påsen som

Mjuka Handen brukar få på lördag kväll .

Döm om min förvåning när   gudomligheten säger : Nej , nu ska du inte äta .

??????????????????????????????

Jag blev alldeles tom i bollen . Jag kände hur mina lockar raknade av chocken .

Jaha - vad gör vi då här ?

Lite diskret  ( och på ett VÄLDIGT aristokratiskt vis ) spanade jag in de andra hundarna som var där inne . Då förstod jag ! Alla andra hundar höll på att träna sina människor . Ja , tänkte jag . Den Gudomliga  har visserligen ingen stamtavla att skryta med  men hon kanske inte är helt väck  i alla fall .

Ibland föds det ju en svan bland de korkade  ankorna .

Så jag satte igång .

Säger bara en sak : Jag har haft tur .

Under den stunden vi var där hann jag lära henne en hel del .Vad sägs om detta :

Hon kunde gå fint vid min sida och ge mig korv (!!) när jag satte mig ner .

Hon kunde stå alldeles stilla på andra sidan ett hinder och vänta på att jag skulle hoppa över . UTAN att prata med  de andra människorna .

Hon kunde stå lugnt och avslappnat när jag låg ner . Visserligen vågade jag inte ha henne lös  i just det momentet - men i alla fall !

När vi for hem var jag riktigt stolt . Det var skönt att inte behöva skämmas över henne . Med  en hel del träning och tålamod kan det kanske bli något av henne också . En dag .

Men hennes viktigaste funktion för mig är i alla fall sällskapsmänniska . Och som en sån är hon strålande .

Nu ska jag  sträcka ut mig på min soffa  och fortsätta drömma om fladdrarna .

Imorgon tror jag att jag ska berätta för er om 

Cruella Kanin - min konstigaste "syrra ".

Gäsp .

Idag har jag lite beslutsångest - vad för klokheter ska jag dela med mig av just denna dag ?

Jag menar - jag har ju så många att välja mellan.....

Men det slog mig att jag kanske borde presentera min flock för er .

Eller FAMILJ som människorna säger .Vad jag har förstått så är det samma sak .

Eftersom jag  är  en väluppfostrad  ung dam ( i mina bästa år ) så börjar jag med den äldste av fyrbeningarna . Eller fyrbeningar.....

Människorna har ju också  fyra tentakler som sticker ut åt olika håll men de duger liksom inte till att springa med . Bara två av dem . De andra två använder de mest till att peta sig i nosen med  , klia sig med  eller ( i bästa fall ) klappa oss med.

Tillbaka till  presentationen av   Farfar . Det är snyggingen ni ser på bilden här ovanför. En  hundvariant av Nalle Puh . Han liksom Tidelipommar sig fram i tillvaron  i sakta mak .

När jag tog över den här flocken förra året så var han faktiskt  snabbare och lite mer vild och galen än han är nu . Men han blev sjuk  och fick nåt som de kallar  "pippilepsi" - konstigt ord men jag tror det har att göra med alla fåglar han har burit på genom åren . Eller nåt annat .

Hur som helst så fick han medicin som har gjort honom lite   mer Nalle

Puh' ig .En hyvens kille . Kanske inte nån man tar med på en fin fest  ( han är ganska bonnig ) men en trygg klippa i livet . ( Det där sista har jag läst nånstans och det låter så himla poetiskt )

Men det är nåt mystiskt med honom !

Jag vet inte riktigt hur jag , med min fina fostran , ska  förklara det . Hans vindflöjel spelar inga fler låtar , hans kulspel har liksom tystnat . Förstår ni ?

Kulpåsen är tom...

Gick det upp ett ljus nu ?

Han har liksom fått andra intressen i livet - kan man säga .

Det tog ett tag innan jag förstod det - varför han luktade så konstigt .Men när jag löpte och han fortfarande sjöng sitt  Tidelipom - då började det gå upp ett ljus även för  mig . Jag har verkligen försökt ta reda på hur det gick till  . Själv säger han att det bara var så en dag när han vaknade efter en riktigt tung och drömfylld sömn . Vet inte riktigt om jag tror på det....

Men JAG är inte fördomsfull !  Vill han vara en hundvärldens  After Dark så  köper jag väl det också  .

Men nog var det lite synd - när jag löpte ....

Det som göms i snö kommer upp i tö

Pling Pling

Liten curly hittar ruttet frö

Pling Pling

Hästbajs är så gott så man kan dö !

Det som göms i snö kommer upp i tö .

Imorse när jag låg och solade mig  började jag fundera över fenomenet 

berömmelse . Det ställer ju en del krav på en - men är samtidigt ganska trevligt.

Tänk t.ex på de senaste låtarna som är skrivna och utgivna  som en hyllning till mig . Kate Ryan  gjorde  "Ella Ella-a-a-a " och den allra senaste , som ALLA har hört  " SnElla , snElla , snElla , snElla " . Den är ju t.o.m sjungen och skriven av en uggla . Fågelhunden i mig jublar !!

Nu måste jag vila min aristokratiska hjärna och ta hand om mina lockar .

Som sagt : man har ju ett ansvar  mot sina fans.....

Igårkväll hände det något konstigt igen - som det ofta gör när man har med människor att göra .

Den Gudomliga och  Mjuka handen ( det är hennes valp i andra kullen )  började baka  och det luktade så GOTT . När de hållit på ett tag och jag gick fram och la upp min nos på spisen för att kolla att allt var OK - man har ju ett  ANSVAR ! - så sa  Den Gudomliga  : Nej det är inte till dig . Du blir sjuk om du äter  sånt där .

VA ?!  Varför baka något som man blir sjuk av ??

 Helt oförståeligt för mig .

Men det var bara början !  Vad tror du de gjorde sen ? Jo - de ÅT .

Blev de sjuka ?  NEJ .

Feta ?   JA .

Jag  gav upp och gick och la mig med mina  fyrbenta polare . De fattade inte heller något .

Människan - ett  älskvärt mysterium.....

...  eller kanske   " En bränd brunetts begivenheter " ....?

Eller vad sägs om   " Tankar från ett fyrfota perspektiv " ?

Jag måste hitta en bra rubrik på mitt bloggande - något som passar mig .Jag tillhör faktiskt retrievervärldens aristokrater  !

Här tänker jag dela med mig av mina intelligenta och analystiska funderingar kring livet , människorna , hästbajs och annat som berör oss av släktet  Canis familiaris . ( Ja -  tamhundar alltså . )

Till skillnad från min bloggarkollega  , hon med det liknande namnet men den olika hårfärgen , så tillbringar jag inte mycket tid på Stureplan . För det första så vet jag inte var det ligger och för det andra så känner jag inte Sture .

Däremot tillbringar jag en hel del tid på Gårdsplan . Ett mycket trevligt ställe . Här kan man , om man har tur , hitta diverse godsaker .

Min människa - Den Gudomliga - har hängt upp godis åt mig i ett träd . Själva det goda  är små , små saker som knastrar i munnen när man biter i dem . Om de inte fastnar i tänderna alltså.

Av någon anledning har  Den Gudomliga   lagt  knastret i en burk som hon hängt alldeles för högt upp - hon förstår väl inte bättre .  Därför får jag ta det som trillat ner , vilket i och för sig inte är någon nackdel. Ni vet hur det är  - det liksom gottar till sig när det får  mogna  .

Enda problemet det för med sig är att  de där små fladdriga sakerna försöker smaka av min mat . Men  NEJ  - det sätter jag stopp för när jag kommer ut . Måste medge att det faktiskt är riktigt kul att kasta sig ner för trappen och rusa fram mot trädet  och samtidigt se hur fladdrarna  fladdrar bort i panik .

Nu måste jag vila . Detta var ju riktigt jobbigt .

Ska lägga mig ner och tänka nya , insiktsfulla tankar till nästa inlägg .

Ses !