Ni vet hur det är : man fyller år , får åldersnoja , funderar över vad man hunnit med - alla fåglar man burit  , alla fåglar man INTE burit , alla katter man jagat , alla katter man inte FÅTT jaga....

Nästa steg  - som jag kommit till nu - är   Framtiden .

Vad ska jag göra av resten av mitt  värdefulla liv ?

Hur ska jag i  Framtiden dela med mig av min enorma visdom ?

Viktiga tankar som jag haft idag . Och på morgonpromenaden kom jag på det  - jag ska satsa på  vetenskap ! Mitt område ska bli    Ornitologi .

Alla ni som läser kanske inte är lika bildade som jag ( men jag har  inga fördomar ) så därför ska jag förtydliga mig lite :   fågelskådning .

Eftersom vi bor några km från en fågelsjö så är det ganska enkelt . Jag kan sitta på den berömda Gårdsplan och spana . Nu menar jag inte på de små fladdrarna som alltid är här ute . Nej - jag har siktet inställt på  STORA fåglar . Som svanar och sånt .

Hittills har  de fåglar jag träffat på nära håll  varit ganska stillsamma . Väldigt  stillsamma .

 Man kan säga att de har kilat runt hörnet men ändå varit kvar  liksom . Viftat sina sista vingviftningar .  Legat stilla i skogen och väntat på att bli  upplockade av mig . Om ni fattar ....

( Jag vill  säga det på ett fint och belevat sätt . Vill inte använda

 "D"-ordet . )

 Men de vi ser ( och hör )  här omkring - de är vare sig färdigviftade , stillsamma eller tysta . Det kacklas , skrias och vrålas uppe i skyn . De flyger fram och tillbaka  - vet nog inte vart de ska .

När jag ornitologat en stund börjar jag   tänka mer praktiska tankar . Hur apporterar man en såndär ? De väger ju MÅNGA kilo .

Den Gudomliga säger att det finns ännu större fåglar som heter  Tranor men som inte har kommit hit än .  Med långa ben . De kanske går hit - det är därför de inte hunnit med de andra .

Kanske ska man vara två hundar och bära varsin del ? Eller släpa dem i benen ? Men om man har med sig sin människa kan den ju dra Tranan i skottkärran ...

En del människor är starka och kan nog kasta upp den på axeln . Vi hundar  behöver nog bara springa ut och ropa : "Här är den - hämta den du ! "

 Fast då missar vi  ju det roliga . Att få se människornas tårfyllda ögon och stolta leenden när vi kommer in med fåglarna .

Ibland kan man i och för sig få se deras tårfyllda ögon när man INTE kommer in med fåglarna - men utan stolta leenden.

Det var dagens  kloka Ellatankar . Inte ens jag har svaret på allt . Om ni 

" där ute"  har en lösning på  hämta-storfågels-problemet kan ni väl höra av er .

Den Gudomliga sa förresten något väldigt konstigt . Hon sa att det kanske finns någon läsare som inte vet vem jag är !!

Ibland funderar jag på hennes härstamning ...

Men OM det skulle vara så illa så kan ni i såfall  läsa min första bloggsida .

Där har jag presenterat mig .

 ( Det där skrev jag bara för att hon skulle bli nöjd . Ni vet  - en människa gör bara det hon vinner något på , det som ger henne en belöning . Nu fick hon sin vilja igenom . Ha ! )

Ella    3 år