Nu har vi varit på utflykt igen .

Den här gången åkte vi ut  med den konstiga bilen . Den som bara stått på garageinfarten och  -  just STÅTT .

Man kan sova i den .Då menar jag inte bara vi hundar utan även människorna . De har egna sängar inuti bilen . Ganska häftigt .

Alla sover i samma pyttelilla rum . Jättemysigt !

Vi for alltså iväg och efter ett antal stopp -  med fika och sovpauser - så var vi framme .

Vilket ställe !

Här kan man snacka om SJÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ . Jisses vad stor den var !

Den Gudomliga sa att sjön heter HAVET .

 HAVET är inte som andra sjöar jag träffat på under mina dagar .

 Det är enormt !

Man kan inte se var det slutar.

 När man simmar i det  flyter man jättebra  .

Vattnet smakar BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ . Salt och läskigt .

Men det konstigaste var ändå att när människorna badade i det.

De skrek . Nästan hela tiden . Och doppade sig fort , fort .

Inte ligga i och simma som de brukar . Länge .

Sen snabbt upp på land , in i handduk och sen snabbt in i morgonrocken också.

Konstigt .

De är svåra att förstå sig på . Ofta .

Själv hade jag en annan strategi .

Upp på land - i FULL FART .

Springa , springa . Fort , fort .

Rulla , rulla  .  Gnida in , gnida in .

Se till att varje lock fick sin sanddos .

Jag var noga med att se till att jag fick med mig så mycket sand och barr som möjligt till bilen . Det var så skönt att ligga i bilen på kvällen och känna sanden under kroppen och höra det ljuvliga knastret när människorna trampade på den innan de gick och la sig . Jag tror nog att de var tacksamma för att jag tagit in en bit natur till dem . De är ju såna naturvänner .

Och vad gör man inte för sina människor ?

Jag är ju vänligheten personifierad .

Sen fanns det klippor också .

Varma , lena klippor .

 Så lena att jag somnade  på dem , liggandes på rygg .

Det är annat än stenarna vi har här i skogen . Där somnar man minsann inte .

Men den som var lyckligast tror jag var Miss Decibel !

Hon hittade en tall som var i lagom storlek för henne . Hon fick nog för en gångs skull känna sig normalstor .

 Det kanske inte är så lätt att vara en liten plutt och leva med två stora , ståtliga hundar som mig & Farfar !

Nu ska jag lägga mig ner och minnas ljudet av sjöfåglarna ( Gud vad de skrek ! ) , tänka på värmen på klipporna och ta igen mig en stund .

Sen ska jag kolla om jag har några barr kvar ....